*FRA-frågan speglar en medierevolution

Det är inte första gången som bloggosfären visar att den kan påverka det politiska skeendet och medieagendan – minns bloggaren Magnus Ljungkvists avslöjande om handelsminister Marie Borelius och bloggavslöjandet om Sven-Otto Littorins fejkexamen – men aldrig tidigare har det varit så tydligt att bloggosfären på egen hand  kan sätta agendan.

I Boreliusfallet var ju
medierna redan på spåret, men när det gäller FRA har det helt och hållet varit bloggarna som drivit debatten. Som Anders Mildner konstaterade på sin blogg för en dryg vecka sedan: ”Tidningar och tv har bevakat frågan i så liten utsträckning att folk helt enkelt har missat att vi nu är mindre än en vecka från att införa ett otäckt och oåterkalleligt storebrorssamhälle. Ett sämre betyg för den samhällsbevakande journalistiken går inte att få i Sverige 2008. På nätet är det annorlunda. När jag skriver detta har Knuff registrerat 1358 inlägg om FRA.”

Efter Mildners brandfackla har gammelmedierna vaknat och de senaste dagarna har ingen som följt de traditionella medierna kunnat undgå FRA-frågan. Men låt oss fundera en stund över vad som hänt om inte bloggarna funnits. Då hade vi bara haft den traditionella bevakningen: några kritiska ledarstick, några analyser och artiklar om sakfrågan och det politiska spelet.

Det bloggosfären bidragit med är att göra frågan personlig och påtaglig. Den har fått politikerna att inse att den nya politiska verkligheten är dubbelriktad, inte enkelriktad som tidigare. De politiker som använt sig av nätet för att föra ut sina budskap och profilera sig har märkt att den kommunikationen också innebär förpliktelser. Man blir, vilket medierna tvingats lära sig de senaste åren, omedelbart granskad, ifrågasatt och avkrävd konskevens och ansvar.

– Martin Jönsson, SvD

Annonser