Vad gör du här? Hmm, ska jag säga.. Vad gör jag här? Det är ju länge sedan jag helt och hållet fasade över till att skriva på wordpress och lämnade den här bloggen till arkivet.

Någonting med formuleringen att gå vidare fick mig att tänka på att kolla tillbaka. När jag på nytt lät blicken falla på denna relik ville jag lämna ytterligare en länk vidare till den stackare som förvirrat sig hit.

*Akten om min pappa – perspektiv på övervakning

Jag sitter här med min pappas akt och det känns märkligt. Den är inte frukten av ett kommunistiskt Östtyskland med kontrollbehov utan av ett demokratiskt Sverige med goda intentioner. Min pappa var en av 15000 utvalda som punktmarkerades för att sociologerna skulle kunna se mönster framträda, för att kunna ringa in »riskgrupper«. Alla uppgifter från myndigheterna registrerades och kompletterades med annat material, exempelvis en intervju som gjordes med honom i mellanstadiet. Utan att ha en aning om vad den användes till.

Projektet kallades »Metropolit«. Om du föddes 1953 och var mantalsskriven i Stockholm tio år senare var du registrerad. Utan att dina föräldrar godkänt det eller att du fick information om det. Min pappa var en av dem och nu sitter jag här med hans akt.

På första sidan finns information från Carl-Gunnar Janson, ansvarig för Metropolit-projektet på Stockholm Universitet. Hans ord är lugnande och förtroendeingivande: »Vi arbetar inte med livshistorier utan enbart med statistiska analyser.« De orden ekar tomt när vi vänder till nästa blad.

– Beneath a Steel Sky

*Tankar och kommentarer kring The Pirate Bay och arbogaprotokollet

Så hela den här situationen är ganska bisarr. För om man sammanfattar det så blir väl ungefär så här: Gammelmedia och staten har skapat en situation där gammelmedia får information om en viss händelse genom offentlighetsprincipen men där informationen i sig är utan värde för syftet med dokumentet. Gammelmedia har hittills varit ensamma kring informationen och har i utbyte lovat staten att inte gå för långt. Internet har dock gjort att värd-parasit-förhållandet mellan staten och media satts ur spel och nu är både gammelmedia och staten suriga på internet och i förlängning The Pirate Bay för en situation de själva inte bara skapat, utan som de själva utan juridiska hinder kan förhindra. Istället öppnas dörren för att ändra i grundlagen, som är en väldigt riskfylld process där politiker helt säker kommer gå för långt och ändra nåt som alla idag egentligen är nöjda med. Och en ändring som nästan helt säkert också kommer slå tillbaka på de som vunnit mest på offentlighetsprincipen så som den ser ut idag: gammelmedia. Snacka om att skjuta sig i foten.

– Floodis, Free the Mind

*Klara siffror om bloggosfärens betydelse

Men framför allt: de gav inte upp. ”Alla tjänar på att debatten lägger sig”, tyckte statsministern, men det blev bara ytterligare bränsle åt protesterna.
Bloggbävningen har inte lyckats riva upp lagförslaget. Men den är det hittills tydligaste exemplet på hur sociala medier kan sätta debattagendan för hela det politiska och mediala samtalet. Inte ens när regeringen lovade skattesänkningar för 15 miljarder i tisdags gav det större eko än de protester som bloggosfären initierat kring FRA inför riksdagens öppnande. Det säger en del.
Så här ser helt enkelt medielandskapet och opinionsbildningsarenan ser ut nuförtiden. Mer svårregisserat. Mindre förutsägbart. Mycket mer intressant.
– Martin Jönsson, SvD

*Rädslan som det politiskt normala

I likhet med den engelske filosofen Thomas Hobbes 150 år tidigare framhåller Kant att krig inte nödvändigtvis involverar strid, blod och död. Krig är skräck, rädslan för att bli attackerad, känslan av att man alltid måste vara på sin vakt även då ingenting händer. Därmed är inte heller frånvaro av strid tillräckligt för att fred ska råda. Fred kan inte beskrivas i militära termer; fred är ett rättsligt tillstånd. Fred kan inte förhandlas fram av män i uniform; den kan bara regleras fram av folkligt tillsatta delegater. Poängen med att ha stater är att säkra fred. Den funktionen kan en stat fylla enbart om den är en representativ demokrati med en konstitution som säkrar individuella fri- och rättigheter mot risken att makthavare skor sig själva. Kort sagt, en rättsstat.

En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning.

[..]

En annan tolkning är att politiken lider av ett Tony Blair-syndrom: Makthavarna i regeringen tror på kvasireligiöst allvar att de är särskilt skickade att veta vad som är rätt och tror på samma kvasireligiösa allvar att folk är benägna att helt enkelt lita på det. Folklig opposition blir då ett pedagogiskt problem, en missuppfattning, som man löser genom att förklara en gång till.

– Lena Halldenius, DN Debatt

*Lärarfackens misslyckade strategi

Läraryrkets status har fallit rejält vilket inte minst avspeglar sig i de låga löner som diskuterats tidigare. En förklaring till denna utveckling står paradoxalt nog att finna i lärarfackens hårdnackade motstånd mot obehöriga lärare. Genom att de obehöriga lärarna förvägrats samma villkor som behöriga har de nämligen även gjorts förhållandevis attraktiva för arbetsgivarna.

Sedan länge är det exempelvis oförenligt med skollagen att ge obehöriga lärare fast anställning, däremot är det ok att ha dem anställda utan trygghet. Detta skapar ett guldläge för rektorerna som kan ha obehöriga lärarare anställda under terminerna och sedan låta dem gå på a-kassa under loven.

– Ekonomistas

*När blev polisen medborgarnas fiender?

Med jämna mellanrum kom nämligen polisen fram till oss för att kontrollera att vi inte drack något starkare än folköl. Polisen klagade till och med på att en person hade hällt upp öl i glas, för att polisen inte kunde se vilken alkoholhalt det var på ölen när den var upphälld i glas. Hur fan kunde det gå så fel?

Seriöst. På vilket sätt är det fel att sitta i en park i fint väder och dricka ett glas rödvin?

Ja, det finns människor som dricker för mycket och blir störande. Men håll då ordning genom att gå på dem som faktiskt stör ordningen, vare sig de är berusade eller inte — inte genom att gå på vanliga människor som bara söker livskvalitet. Ja, det är för politiker enklare att förbjuda alkohol i lokala ordningsstadgan för alla än att faktiskt ta itu med problemet. Att det är enklare är dock ingen ursäkt. Det skapar en situation där vanliga människor ser polisen som fiende.

– Rick Falkvinge

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.